En text om repetition, och det fåfänga i att upprepa något i skala 1 till 1. En sådan karta är oanvändbar.
Still from Rievocazione di confusione by Julia Ekström
——————–
Posted: April 8, 2014
Fredrika Ivarson
Litteraturvetare
SE:
“Den eviga återkomsten är alltså ett svar på övergångens problem. Och i denna mening får den inte tolkas som återkomsten av något som är, som är ‘ett’ eller ‘detsamma’. Vi missförstår uttrycket ‘evig återkomst’ om vi förstår det som ‘återkomsten av detsamma’. Det är inte varat som återvänder, utan snarare själva återvändandet som konstituterar varat, i samma mån som det affirmeras om blivandet och om det som förflyter.” (Giles Deleuze, ur Nietzsche och filosofin)
Det finns inga original, bara kopior som är mer eller mindre exakta. När vi upprepar, imiterar eller kopierar något får orden oss att tro att vi kommer tillbaka till något som är likt eller identiskt. Men repetition skapar inte likhet, utan skillnad, säger Deleuze, som introducerar begreppet simulacra för att beskriva det här. Skillnad är, enligt det här sättet att se en egenskap i sig, inte en relation mellan saker. Världen är skillnad, evig förändring, tillblivelse, säger Deleuze och man hör ekot av Nietzsche och långt tillbaka också Herakleitos. Herakleitos, ”den dunkle”, försokratikern som i ett av sina bevarade fragment uttrycker det: ”Man stiger aldrig ned i samma flod två gånger.” Och utvecklar tanken: ”I samma flod stiger vi och stiger inte. Det är vi och inte vi.” Inget är bestående, allt flyter och allt förändras.
Den som någon gång försökt återskapa något exakt, konstnärligt eller i livet förstår att det är så här. En konstlärare vet att man kan säga ”kopiera” till en elev och att resultatet blir allt annat än en imitation, lika lite som en naturstudie blir en upprepning av verkligheten. Den som av ren lättja har försökt imitera sig själv vet. Självklarheter kan man tycka. Ja, men också subversivt. För lika lite som en konstnär kan imitera det som är i ständig rörelse kan vetenskapen göra det. Vetenskapen kan, liksom konsten undersöka världen. Men eftersom kunskap är makt fortsätter vetenskapen att, med exakthet och evidens som vapen påstå att bara den kan säga något om hur världen egentligen är beskaffad.