Med årets aktiviteter försöker vi att förstå platsen med omtanke om det som växer, geologin, kultur- och odlingshistoria för en möjlig hållbar livsmiljö.
Hur har vi gjort? Samverkan med det lokala, inbjuden expertis och deltagare i konstnärliga interventioner har bidragit med kunskapsperspektiv och odlingspraktik. En kartläggning av platsen med större- till personliga perspektiv, frågor och berättelser har gjort platsen och dess sammanhang greppbar.
Årets odling av kultursorter rörde sig dramatiskt mellan förtvivlan och hopp. Metoder för att arbeta med enkla redskap, lynnig traktor, oförutsägbar väderlek, ogräs som väntade på att aktiveras och att lära känna jorden har stått i fokus.
Arbetsgruppen med geolog, konstnär, designer och odlare – Lena Håkansson, Malin Lobell, Petra Lilja, Gunnel Pettersson, med inspiration av museets arkeolog Ulrika Walleboms tidigare arbete, tog till sig platsen. Gruppen vände det som såg ut som ett odlingsmisslyckande till att bli ett rikt material. Vad var det med jordens beskaffenhet, vädret, typen av ogräs som väntade på att aktiveras? Ett upplägg med interventioner att bjuda in till formades. Med kartmaterialet; platsens fornlämningar, jordartshistoria, skiftesbeskrivningar, frö- och odlingshistoria kom brödmajs och fosfor-törstiga sorter som rödbeta, mangold och amarant i fokus.
Reflektioner över nutid och framtid kopplades till 30-talets politiska sammanhang med kartläggningar av förekomsten av fosfor för utbyggnad av sockerproduktion.
Att tillgängliggöra ett stycke jordbruksmark och skapa angelägenhet i frågor är utmaningen och en långsam process. En erfarenhet har varit att organisera och praktisera samverkan mer medvetet från något som tidigare varit en ytterst intuitiv metod.
Nu återkopplar vi med dem som har personliga band till trakten eller som varit på besök. Berättelser och frågor träder fram och vävs samman med reflektioner om hållbar utveckling av framtida livsmiljö.
Tack alla nya besökare till platsen, bästa medlemmar i Gislövs smidesmuseum och byagille för samverkan, familjen Grapengiesser för tålamod och generositet, Österlens museum för lokal kunskap välkomnade av samarbete.
Tack Region Skåne för finansiering
Tack till Tomas Germundsson, professor emeritus, inst för kulturgeografi, Lunds Universitet för tillgång till kartläggning av ”Fosfathalten hos skånska jordar på grundval av Svenska sockeraktiobolagets markundersökningar 1929-34” av samtliga betodlares åkermark (Olof Arrhenius).
Tack till Jettes trädgård för Werner Rohwedders kunskap
Bilder: årets starka ogrässtyck målla vs bovete, fältvandring i samverkan med Gislövs smidesmuseum och byagille, fosfathalten hos skånska jordar 1924-34, Baldersbrå färgar platsen; en av vimplarna för fältvandring, kaka från skördefest, arbetsgruppen Petra Lilja, Lena Håkansson, Malin Lobell och Gunnel Pettersson, tack Werner Rohwedders, Vitbeta och rödbeta fr Amarantsläktet (liksom mållan-årets ”ogräs”), projektledare för Odlat Kulturarv Gunnel Pettersson, Jul-arbete vid Gislövs smidesmuseum och byagille
BRUNAKRA sortlista i parceller om 2×10 m – räknat från allén:
1 Solros, brödmajs, nematodtagetes för fröodling
2 Hirs
3 Durra
4 Bovete, för gröngödsling
5 Råg ’Visulahti’, Nordgen
6 Vårkorn ’Svanhals’, Nordgen
7 Emmervete, Nordgen
8 Bovete samodlat med klöver för gröngödsling
9 Amarant, nematodtagetes och mangold i samma parcell
10 Nakenhavre
11 Lins
12 Rödbeta Jannis, och Rödbeta Crapaudine
13 Vitbeta samodlat med klöver
14 Spånadslin
15 Dubbel parcell med samodling av bondböna och ärt (varav en rad Gnesta favorit. märgärt)
På resterande yta av gårdens 1,7 hektar mark odlades bovete. För första gången i Odlingens historia gick inte bovetet upp och täckte för årets starka ogrästryck. Det var för torrt och kallt. Ingen radhacka gick att få tag på och slutligen inte lönt att tröska. Så mållan täckte fältet, men gav fart åt efterforskningar av familjen amarantväxter och dess möjligheter och kopplingar.
