Krister Paleologos

Krister Paleologos, BKC, 2012

Krister målar det vi normalt går förbi. I sommar ställer han ut stadslandskap på Pinntuvorna. Här skriver han själv om utställningen som kommer.

Det började med en liten inramad akvarell från 2008. En liten landskapsmålning eller kanske snarare ett porträtt av ett elskåp. Det som fångat mitt intresse var ljusreflektioner på en silverpiece.

2011 ägnades åt familjeliv, brödjobb och måleri på Tisdagkvällar, ett tidskrävande porträttexperiment i olja av herr och fru Grapengiesser, ett stort dubbelporträtt som skulle göras efter sittande modell.

Kul och lärorikt men lite frusterande att inte få något snabbt resultat och det kändes inte som om det fanns energi eller ideér för något parallellt projekt.

I min dator finns en bildmapp som jag namngett “Rainman”. Massvis av bilder som jag fotat med telefoner och pocketkameror. Obetydliga bilder på vardagliga detaljer och landskap i min närmiljö. Mappen fick sitt namn av filmen med samma namn. Jag tyckte att bilderna påminde om stillbilderna i filmens eftertext.

I brist på ideér valde jag några foton att måla akvareller av. Det var skönt med det lilla formatet och att jag bara behövde en liten akvarellåda och en kopp vatten. Jag kunde sitta hemma och hann precis göra en målning mellan mitt deltidsjobb och att det var dags att hämta på dagis.
Som komplement till den stora porträttmålningen var det perfekt. Jag köpte en ram lik målningens från 2008 på väg hem från jobbet, målade en akvarell och monterade den genast i ramen. Tillfredsställande.

Det tog form, det var trevligt så jag fortsatte och ganska snabbt började det bli en grupp målningar. Spridda tankar och spår om vad fotografierna var, vad målningarna blev och varför jag ägnade mig åt denna bildvärd cirkulerade flyktigt:

Vad fick mig att ta upp kameran just här?

  • Hur kommer det sig att unga män ger sig ut i mörkret och ägnar sig åt måleri och skönskrift på väggar, elskåp soptunnor, containrar……..? Är det inte mer romantiskt och poetiskt än kriminellt?
  • Vad säger det om stockholm när en virkad grafittimålning förbjuds att visas på Liljevalchs på grund av att konstnärens motivval representerar en förbjuden stil?
  • Var går gränsen? En akvarellmålning föreställande ett nerklottrat elskåp, är det OK?
  • Borde man inte förbjuda “tjocka silverhalsband och kamphundstilen” istället?
  • Frågor om landskapsmåleri som genre.
  • Frågor om ljus, rytm och abstrakta kvaliteter.
  • Frågor om vad teknik i måleriet betyder? “Teknik” kan väl inte handla om att färgstryka ett papper med en hårbeklädd pinne iallafall? Handlar det om hur många lager man gör, i vilken ordning eller vadå?
  • Begrepp som “nordens bästa akvarellmålare”? Vad är han bäst på? Kan man vara akvarellmålare? eller bli? finns det VM?
  • Färgkänsla vet jag vad det är.
  • Seende vet jag vad det är.

Jag vill inte skriva någon på näsan. Det är inget vetenskapligt eller politiskt.

Kanske är det ett måleri baserat på betraktelser av ett landskap nära hem.
Tänk själv.

Krister Paleologos

Knotan

Knotan

Knotan ställer ut de två första veckorna i augusti. Knotan jobbar som modefotograf, gör just nu en musikvideo, vi gillar hans dokumentära stil med vilken han fångar den urbana känslan liksom småstaden. Mer kommer snart. Se även Knotan på knotan.com

Pegen

 

Pegen, Ett ont maner 2011

Pegen bor och är verksam på Mallorca, han har gått konstfack i Stockholm och haft flera utställningar. Hans senaste utställning handlade om kultur och natur, eller mögel. Se mer av Pegen på biotope.net

Några ord om sommarens utställning på Pinntuvorna:

Två år av avmagrande borttynande cansersviter. Dropp, sondmatning, blöjor respiratorer, hallucinationer, slangar och åter slangar. När min far dog kändes det som det var nog med den kladdiga avigsidan av livet för ett bra tag.

Inte många månader senare vaknade jag förvånad över att ha egna grummliga minnen av hur ont en respiratortub gör där den skaver långt nerkörd i halsen eller huggen i urinröret när katetern inte åker ut hur hårt man än drar med oändligt tunga armar men mest ganska mjuka disperata fragment av händelser, situationer och bilder som nu två månader senare kan kallas yrande och hallucinationer. Faktum är att jag slog hjärnan illa nog för att i koma under några dagar ta en titt över på andra sidan ledsagad av godartade maner.

En udda erfarenhet till stor del upplevd genom vad kära nära och läkare berättat.  Här följer ett egocentriskt försök att samla de i många fall undflyende minnesbildsskärvor som oftast vagt men ibland tydligare upptog de minnesbleka veckorna efter fallet.

En subjektiv erfarenhet som jag är tursam att ha möjlighet att försöka rekonstruera och dokumentera. Det finns inget nostalgiskt i dessa bilder, detta är dock det mest nostalgiska jag genomlevt

Ida Borg

beck_erika_foto_ida_borg

Mayfly Ida Borg

Ida Borg visar serien Mayfly.

Mina arbeten är ofta en utforskande lek kring perceptionen. Jag vill låta det bekanta krocka med det okända och locka betraktaren med en skönhet som sedan bringar eftertanke.

Se mer.

Agnes Thor

51_agnesthorpf43928

Agnes Thor samlar fragment av sin omgivning – stilleben, miljöer och människor – alla tagna ur sitt sammanhang och sammansatta i nya konstellationer skapar de nya berättelser, både tillsammans och som enskilda bilder.

Mathias Nero

Bild 041

Mathias Nero fotograferar inte människor, men han fångar det de byggt, strävar efter eller lämnat efter  sig. Det har han gjort i mängder av sammanhang, bland annat för Wallpaper, Monocle, han är även gett ut ett flertal böcker. Se mer.

Lorenzo Elbaz

Bablica de platc

Lorenzo Elbaz är en sökare vars bilder innehåller två upplevelser. Dels det visuella, dels det intellektuella. Under sommaren hittar du ett urval av hans bilder i vår  bildsamling.